Att jag har kommit till insikt om detta borde kanske glädja en och annan som under dom senaste åren ivrigt har påpekat detta till personer i min omgivning.
Skämt åsido, veckan som gick var fylld av arbete sena kvällar, och då är inte att knåpa ihop ett blogginlägg det första man tänker på när handbromsen är dragen och diverse pappersarbete är avklarat.
Jag har iallafall lyckats genomlida första arbetsveckan efter semestern med livet i behåll, även om det för tillfället förutom döden är pensionen jag ser fram mot mest, tyvärr är jag bara lite drygt halvvägs dit, men eftersom jag är helt övertygad om att jag inte kommer bli äldre än 65 så kanske det vore mest rättvist att jag gick i pension när jag fyller 40.
Semestern tillbringades i vanlig ordning på "kobben" belägen ganska långt norrut i Stockholms underbara skärgård. Den enda platsen som man verkligen kan koppla av på.
Båda bilarna har rullat, och återigen fick jag in en fullträff när det gällde semestervikare. Jag satsade återigen på en helt grön person (ingen Marsmänniska alltså utan en med nytaget körkort) och det visade sig vara ett lyckokast. Jag är stum av beundran över min magnifika människokännedom (observera att det är ett skämt)
Nåja, nu har ju ni som inte har något bättre för er än att tjata om att jag är dålig på att uppdatera här något att läsa och begrunda till nästa uppdatering kommer, jag kan inte lova när den kommer, men det kan kanske bli senast Torsdag kväll när jag har varit första dagen på Elmia, men jag lovar inget så slipper ni irritera er också.
Puss och kram, och kom ihåg att det är ett nederlag att bromsa:D
